Collinmadai Meanie Casanova

Han passar in perfekt i vår familj och är precis så som vi tänkt oss. Ett busfrö, en goskille, en elaking och en otroligt tillgiven och underbar liten vovve. Visst, ibland exploderar man inombords när han inte slutar bitas, men det ger sig nog.

Vi har ju börjat på en valpkurs och igår var vi på en 4 timmar lång teorilektion som jag tyckte gav jättemycket. Eller gav och gav... jag fick det bekräftat att det vi redan gör är rätt och att vi tänker rätt, enligt den här hundintruktören. Vi var rätt pålästa och har fått väldigt mycket bra tips och råd från våra hundkunniga nära och kära, så det känns som att vi i alla fall var väl förberedda inför kursen.

Igår köpte vi en knep och knåp-leksak och en ekorre till Meanie och han är ju så smart vår lille kille så den första leksaken klarade han på en gång. Ekorren är hans nya älsklingsleksak. Mina strumpor ligger i lä där. Här får ni se en film på när Meanie gosar med sin ekorre, som han senare somnade med.

Han kände sig till och med tillräckligt bekväm med att sätta sig och bajsa precis bredvid en buss som plockade upp passagerare :)

Det var väl mindre spännande för oss kanske hehe.

Meanie gick snällt i kopplet hela rundan och somnade i bilen hem. Vi hämtade Charlie på dagis på vägen och när vi kom hem slocknade Meanie igen.

Det tar på krafterna att vara med om en spännande utflykt på stan.

Vi börjar med BITANDET.

Dessa små sylvassa valptänder kombinerat med en överlyckligt, exalterad, uppskruvad elaking (Meanie passar ypperligt just nu) det är inte alltid så roligt. Vi försöker bota det otäcka bitandet med tråk. Men så fort vi rör oss igen, eller om barnen går ner från soffan så är han på oss igen, och så fortsätter det. Han förstår inte riktigt hur tråkiga vi är när han biter och drar i våra kläder.

Vi har tidigare distraherat honom genom att ge honom saker han FÅR bita i, men så läste jag någonstans att man inte ska göra det för att det kan han ta som en belöning.

Det är så mycket som står på nätet och i böcker så man blir alldeles snurrig. Jag vill ju göra rätt så Meanie förstår och lär sig var som är ok och inte.

Jag vill göra rätt från början.

Ytterligare en sak som jag inte gillar är att han juckar. Det började redan från början och då tänkte jag att det var stress, så vi tog det lugnt ett par dagar och tog bort objektet han juckade mot. Sen har det fortsatt, så fort vi leker så går han på benen, mest på barnen. Det gillas inte.

Vi har fått rådet att distrahera honom och avbryta beteendet genom att börja med en annan aktivitet. Hittills är han bara en valp och det har inget med dominans att göra men fortsätter det och vi får en hund som juckar blir jag inte så nöjd. Så jag kommer att göra allt jag kan för att omprogramera honom och deleta hans juckeri :)

Så har ni något tips på våra två problem så dela gärna med er!

Annars flyter det på bra. Meanie är inte rädd för ljud längre. Vi har varit ute på skoj här på området där vi bor. Det var massor med folk, en hoppborg, ponnyridning, bollkastning mm och Meanie charmade massor med människor. Men jag är väl lite elak för vem som helst får inte hoppa fram och kladda på honom. Det finns en gräns. Jag tycker inte att folk bara ska få attackera hundar med gos bara för att de är små söta valpar. Jag är väl en elak hundägare men Meanie går först.

Däremot vill jag att folk jag känner ska få lära känna Meanie och han dem, för när man väl träffas ska de veta om varandra.

Koppelträningen går jättebra och han är superduktig. Visserligen ser han kopplet som nåt man ska bita och dra i ibland men då stannar vi bara och är tråkiga och då släpper han. Det går bättre och bättre.

Meanie älskar korv och en bit korv under en plastskål blir en kul lek som kan hålla på i evigheter. Han är finurlig vår lille kille.

Idag har vi haft honom i hela tre veckor och på söndag blir han 12 veckor gammal. Tiden går fort och han har blivit större och utseendet är inte lika fluffigt och valpigt längre. Nu har det inte varit så roligt väder så jag har inte tagit några fina kort på honom i trädgården.

Här kommer det i alla fall en ganska suddig bild på en trött men busig Meanie.