Collinmadai Meanie Casanova

Vi var på övervåningen med grinden stängt. Jag satt på dass och Micke jobbade på kontoret. Meanie var med Charlie i hans rum. Jag hör att Charlie går ner för trappen för att äta frukost och han stänger inte grinden så Meanie följer glatt med ner. I halva trappen börjar Meanie busa och skutta och backar bakåt och trillar ner under trappen.

Allt detta berättar Charlie själv. Han såg när det hände och från vilket trappsteg osv. Det enda jag hörde var en duns och sen var jag typ nere på nedervåningen. Det var knappt så jag fick på mig underkläderna, så snabbt var jag på plats.

Meanie satt i vardagsrummet vid soffan och såg lite ledsen ut. Han kom till mig när jag ropade och markerade lite på vänster bak. Jag pratade lugnt med honom och sen kände jag igenom hela hans kropp från topp till tå medan han gnagde lite på en strumpleksak. Han sa inte ett knyst så jag började leka med honom för att se om han kände nåt obehag från fallet. Han rörde sig som vanligt och agerade som vanligt.

Eftersom vi har en tid hos vet idag så ringde Micke upp dem och berättade vad som hänt och sa att vi vill att de kollar igenom honom.

Meanie har kissat normalt, äter och dricker som han ska. Han har sovit och leker nu, så jag tror inte att det skadat honom.

Charlie och Melle blev jätterädda och satt vid frukostbordet och grät. Vi förklarade för Charlie att det INTE var hans fel utan vårt. Vi höll inte koll. Men nu vet han att grinden alltid ska vara stängd och om Meanie är i närheten när Charlie ska öppna grinden ska han ropa på oss.

Fasen va rädd man blir men så ska man ändå inte visa rädsla inför honom. Jag tror till och med att jag sträckte baksidan av låret i all hast för att komma ner, men det går över.

Det värsta är ju att man beskyller sig själv och ältar om och om igen.

Jag återkommer med vad vet sa angående klådan och fallet.

Nu ska jag ut och leka i trädgården för grannen klipper gräset. Man måste ju ta tillfället i akt och träna otäcka ljud medans man har möjligheten.